Tycker det var som igår. När jag satt med henne på BB. Min förstfödda. Jag minns exakt storheten. Insikten och känslan. Jag är en mamma nu och det här är mitt barn. Häromdagen var det 23 år sedan. Nästan ett kvarts sekel har gått sedan den där decembernatten då hon föddes. Så mycket har hänt. … Fortsätt läsa En mamma
Äntligen kommer vilan
Sömnen. Men inte gratis.Du har fått strida för ynnesten att släppa taget.Nu låter du kroppen sjunka.Bäddas in i det mjuka. Men sinnets makt ger dig inte någon någon i natt.Ingen frid.Du slits upp ur drömmen som just var på väg in.Återigen är du beredd på språng.Andfådd.Sörjer den flyktiga vilans skönhet.
Till mitt barn
Att vara din mamma är förkroppsligandet av kärlekens djupaste väsen.Onåbar.Jag lyfter dig med mitt blodomlopp.Med kraften av mina cellers innersta kärna.I mig finns ingen botten för din smärta. Dina tårar rinner över mig. Önskar jag kunde fylla mina händer med ditt lidande,och försiktigt lyfta det onda från din kropp. Bära dina bördor.Så att du i lugn och ro … Fortsätt läsa Till mitt barn
Blir stilla
Ångest som rider natten.En läkande sorg som är så svår att nå.Smärtsam att nudda vid. Som är alltings slut,som är dörren till en ny början.
Det rister till
Det är döden som passerar.När även denna vår träden blommar.Liksom den förra.Liv på varje gren, i varenda liten cell.Andas med oss i vår gemensamma väv.Vi håller andan.Stannar upp och vet vem som har sista ordet.Skakar om och får oss på knä.Tills det börjar om.Alltid i förändring.Träden kommer att blomma nästa år igen.Och nästa.För så är … Fortsätt läsa Det rister till
Din stund på jorden.
Idag. Just nu.Håll blicken klar.Se konturerna.Stunden. Ögonblicket.Har redan passerat.
Stanna upp i mellanrummen
Våga tappa bort dig i mellanrummen, de glipor i livet som stundtals tar dig ur kurs. Möt oron med djupa andetag och låt vinden ta dig med till den plats du just nu ska vara på. Där du ska landa i dig själv. Våga ta dig tiden att stanna där så länge du behöver. När … Fortsätt läsa Stanna upp i mellanrummen
Så kom dom ändå tillslut
Denna sommar 2020 när inget är som vanligt. Och ändå är det som alltid. Solen. Vinden. Havet. Längtan efter mer tid. Viljan att hålla kvar nuet. Sommardagar som flyr alltför fort. Vi har valt att hålla oss lite på vår kant i år. I sommarhuset på ön, vi tillsammans med de vuxna barnen som stannat … Fortsätt läsa Så kom dom ändå tillslut
Godmorgonyoga
Sommarmorgon. Daggen ligger kvar i gräset och vindarna är något svala men löftesrika. Det kommer bli en varm dag. Det är fåglarnas stund och min. Vinden och stillheten. Mina andetag och kroppen som sakta väcks till liv. Långsamt och mjukt. Jag gör min yoga i mjuka sockor och i min rosa pyjamas. Känner mig långt … Fortsätt läsa Godmorgonyoga
Vissa av oss
Ett trassligt rotsystem.Tunna trådar i ständigt sökande efter fuktig jord.Sköra stjälkar som lätt bryts i vinden. Bara du vet vilken väg du behöver ta till vattnet.Som ger dig näring att växa. En stadig stam tar då höjd uppåt. Den ståtliga kronan kommer sakta vaja i vinden.
Vägen hem 