Ord böjs och skruvas. Pusslas och trasslar i varandra.  Skrivandet är ett hantverk med egna metoder och knep. Det  finns inga genvägar, varenda stavelse ska kännas. Tillslut är jag nästan på väg att ge upp. Orden fladdrar som de vill, hamnar fel och är bångstyriga.

Men så en liten ljusning. Ett par ord hakar i varandra och börjar dansa i takt. Och ett par till. Fingrarna spelar vals på tangentbordet. Sakta formas ett  böljande flöde. För att till slut landa i någon slags meningsfullhet. Ett budskap.