Är du en junior eller senior?

http://www.flickr.com/photos/58952906@N06/

För inte så länge sedan stötte jag ihop med en kompetent och välutbildad bekant. Hon utbildade sig på universitetet redan som ung, arbetade i flera år, fick barn och bestämde sig för att omskola sig i trettioårsåldern.

Nyutexaminerad och väldigt driven gav hon sig ut och började söka nytt jobb. När jag träffade henne, berättade hon för mig att hon just fått återkoppling efter att ha varit på en anställningsintervju på ett företag i kommunikationsbranschen. De hade problem att placera henne eftersom de såg henne som en senior, men med en juniors kompetens. Det vill säga, som 39-åring är hon en senior i deras ögon, men med erfarenhet inom området som en junior. Va?!

Det finns så mycket i det här påståendet att ställa sig frågande inför. Men innan jag går in på det vill jag berätta om ännu en god vän som hade en liknande erfarenhet. Det var alldeles nyligen som hon berättade om en tjänst som hon sökt. Kravspecifikationen var hög och det krävdes mycket erfarenhet. Min vän är 49 år och väldigt kompetent med ett CV som få. Eftersom hon inte fått någon återkoppling alls på sin ansökan kontaktade hon företaget i fråga. Till svar fick hon, ”vi söker en junior och du är en senior”. Hon påpekade att den kravspecifikation som de krävde knappast riktade sig till en junior. Rekryteraren svarade att det viktigaste var att det var en junior. Vaddå?!

Nu undrar jag:
Vad är  en junior?
Vad är en senior?
Pratar vi kompetens eller ålder?

Det allra mest skrämmande med det här, är att det är så uppenbart att företag och rekryterare i dessa fall sitter fast i ett fördomsfullt ålderstänkande. Och jag vet att det här inte är unika berättelser, det händer hela tiden. De ser inte längre kompetens, erfarenhet och personlig lämplighet som de högst vägande meriterna.

Begreppen junior och senior bör väl ändå handla om kompetens? Annars  är det väl ett lagbrott? Eller? Om vi nu överhuvudtaget ska använda oss av begrepp som sorterar på ett sätt som riskerar att inte vara relevant. Kategoriserar vi folk i andra sammanhang kallar vi det att vara rasistisk eller sexistisk. Det här är ju samma sak!

Sedan den 1 januari 2009 har vi ett förbud i Sverige mot åldersdiskriminering i arbetslivet. DO (Diskrimineringsombudsmannen) ska se till att det efterlevs. Jag vet att diskriminering sker åt båda håll, även yngre diskrimineras. Det har jag själv erfarenhet av. Som nyutexaminerad från universitetet ansågs jag ung och oerfaren upp till tidiga trettioårsåldern ungefär. En kort period mellan 35 och 39 kände jag mig attraktiv på arbetsmarknaden. Efter 40 har det blivit svårare att komma på intervju när jag sökt nya tjänster. Detta trots att jag är mer erfaren och  kompetent än någonsin tidigare. Jag är också självsäkrare, nyfiknare och mer driven än när jag var yngre.   Dessutom har jag vabbat klart för många år sedan, vilket i sig faktiskt egentligen inte heller är särskilt relevant.

För det är faktiskt så att kompetens och personlig lämplighet inte har med vare sig kön, etniskt ursprung eller ålder att göra. Kompetens och lämplighet handlar inte om antalet år från födelsedagen, vare sig det gäller en 28-åring eller en 53-åring. Det handlar om vem du är, vad du kan och vad du vill. Det handlar om vad du kan erbjuda och vad en arbetsgivare kan erbjuda dig. Det handlar om att hitta dynamik i arbetsgrupper och att utvecklas både för individer och företag.

Och till sist, jag vill helst inte göra det här till en kvinnosaksfråga. Jag vet män som också upplevt åldersdiskriminering,  men jag hör det oftare från både yngre och medelålders kvinnor.

 

Jag säger bara, tänk om det blir så här …

rain-791893_1280

Tänk om det inte blir någon sommar i år? Tänk om vi bara får ett par riktiga högsommardagar i slutet av augusti, då det ändå nästan är höst.

Jag säger bara, tänk om det blir så ….

I så fall ska jag baka mycket bröd och njuta av doften, sova länge på morgonen och slippa svettas mellan lakanen. Jag ska elda i kaminen (eftersom jag har tur att äga en sådan), jag ska klä mig i bästa gummistövlarna och ta långa promenader på regnvåta grusvägar. Titta på havet som stormar. Mysa i tv-soffan på kvällarna och laga te tillsammans med mina tonårsdöttrar.

Och fast jag kommer att sakna solen varje dag den inte värmer och gnälla lite över att himlen är mer grå än blå,  så ska jag påminna mig om att vi lever i den bästa av världar. Vi bor i ett land där vi är fria, mätta och varma även när det regnar. Vi bor i ett land där min hund har det bättre än barn i vissa delar av världen. Vi bor i ett land där jag inte har behövt se mina döttrar giftas bort som små barnbrudar. Vi bor i ett land där planen som flyger över mitt hus är på väg till sköna semestermål, inte är på väg att släppa en bomb över min by, eller grannens. Vi bor i ett land där en regnig sommar gör oss olyckliga.

Det ska jag tänka på om hela sommaren regnar bort. Och gör den inte det ska jag njuta ännu mer över de vackra dagarna, solen, det fria livet och över privilegiet över att få vara en del av allt det. För att ha haft turen att dra en av de få vinstlotterna i livslotteriet.