Mitt på livets stora platå

Fälten är gula. Av solen svedda. Gyllene strån vajar i vinden. Ljuset är vitt. Sommaren är i sitt esse.  Vägen går spikrakt nedåt. Ett enda krön. Sedan öppnas oändligheten. Horisonten. Som en tunn linje mellan olika blå element.

I söder omfamnas jag av den mäktiga klintens karga trygghet. Mot norr sträcker sig stranden med lena vita stenar som vill mig väl.

Jag är nu. Mitt i. På livets stora platå. Stannar upp. Allt som varit och allt som kommer, är nu. Känner mig stark. Ser ut över havet. Solen värmer min rygg. Liv.

Till mina döttrar Isabel och Alice med kärlek

Mitt livs viktigaste uppdrag är att vattna dina rötter, ge dig näring och hjälpa dig att växa. Min önskan är att du ska växa fritt, otvunget och på dina villkor. Hitta din stig och trampa den. Ibland är det lätt att gå på redan upptrampade stigar. Gör det och lär av dom. Men hitta alltid tillbaka till din egen. För det är bara den som visar dig din väg. Leta i magen efter din sanning och var alltid stolt över vad du hittar. Du är bra.

Vet att jag gör dig illa ibland, men det beror på att jag själv tappar bort mig. Det gör vi alla och det kommer även du att göra. Du kommer att snubbla och det kan göra förbannat ont. Slicka dina sår ett tag om du behöver. Men res dig och gå vidare. Skitdagarna kommer, men de går också.

Jag är så stolt över dig. Alltid. Följ din väg. Jag hoppas och önskar så innerligt att du kan känna dig stark, stolt, modig och vacker hela vägen inifrån och ut.

Jag älskar dig.

Din mamma