Denna sommar 2020 när inget är som vanligt. Och ändå är det som alltid. Solen. Vinden. Havet. Längtan efter mer tid. Viljan att hålla kvar nuet. Sommardagar som flyr alltför fort.

Vi har valt att hålla oss lite på vår kant i år. I sommarhuset på ön, vi tillsammans med de vuxna barnen som stannat några dagar.

För att undvika att sprida coronasmitta eller att själva bli smittade har våra sociala kontakter främst bestått av utefika med vänner eller ett glas vin i trädgården med sommargrannar.

Juli går mot sitt slut och vi har varit så duktiga hela sommaren. Njutit vid vårt hus och vid havet. Nästan glömt det här med handtvätt och distans för det är ju bara vi. Men sommardagarna rusar iväg och vi vill ju så gärna hålla fast. Maxa som alla år. Och blir det inte lite ensamt ändå? Bara vi här på stora gården som är gjord för stor familj och många vänner.

Så kom dom. Eller ja, vi bjöd in dom. Vännerna från fastlandet. Gården är full av sommarliv nu och tiden blir liksom längre på något sätt. Handtvätt, så klart. Fysiskt distans? Nja, det går sådär men vi gör vårt bästa.

För dagarna flyr och snart är det höst. Om hösten vet vi inget nu. Kanske blir det en Corona-höst likt Corona-våren. Vore hemskt i så fall om inte annat för all vårdpersonal. Och visst ska vi vara noga med handhygien och distans. Undvika trängsel och hjälpas åt att stoppa smittan. Men ändå, några flyktiga sensommardagar vill jag leva i nuet med hoppet om en ljusare tid som min ledsagare. Med en flaska handsprit som reskamrat, givetvis 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s