Det rister till

Det är döden som passerar.
När även denna vår träden blommar.
Liksom den förra.
Liv på varje gren, i varenda liten cell.
Andas med oss i vår gemensamma väv.
Vi håller andan.
Stannar upp och vet vem som har sista ordet.
Skakar om och får oss på knä.
Tills det börjar om.
Alltid i förändring.
Träden kommer att blomma nästa år igen.
Och nästa.
För så är det i en evig början och ett evigt slut.
I allt detta är vi tillsammans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s