-
Blir stilla
Ångest som rider natten.En läkande sorg som är så svår att nå.Smärtsam att nudda vid. Som är alltings slut,som är dörren till en ny början.
-
Det rister till
Det är döden som passerar.När även denna vår träden blommar.Liksom den förra.Liv på varje gren, i varenda liten cell.Andas med oss i vår gemensamma väv.Vi håller andan.Stannar upp och vet vem som har sista ordet.Skakar om och får oss på knä.Tills det börjar om.Alltid i förändring.Träden kommer att blomma nästa år igen.Och nästa.För så är…
-
Din stund på jorden.
Idag. Just nu.Håll blicken klar.Se konturerna.Stunden. Ögonblicket.Har redan passerat.
-
Stanna upp i mellanrummen
Våga tappa bort dig i mellanrummen, de glipor i livet som stundtals tar dig ur kurs. Möt oron med djupa andetag och låt vinden ta dig med till den plats du just nu ska vara på. Där du ska landa i dig själv. Våga ta dig tiden att stanna där så länge du behöver. När…
-
Så kom dom ändå tillslut
Denna sommar 2020 när inget är som vanligt. Och ändå är det som alltid. Solen. Vinden. Havet. Längtan efter mer tid. Viljan att hålla kvar nuet. Sommardagar som flyr alltför fort. Vi har valt att hålla oss lite på vår kant i år. I sommarhuset på ön, vi tillsammans med de vuxna barnen som stannat…
-
Godmorgonyoga
Sommarmorgon. Daggen ligger kvar i gräset och vindarna är något svala men löftesrika. Det kommer bli en varm dag. Det är fåglarnas stund och min. Vinden och stillheten. Mina andetag och kroppen som sakta väcks till liv. Långsamt och mjukt. Jag gör min yoga i mjuka sockor och i min rosa pyjamas. Känner mig långt…
-
Vissa av oss
Ett trassligt rotsystem.Tunna trådar i ständigt sökande efter fuktig jord.Sköra stjälkar som lätt bryts i vinden. Bara du vet vilken väg du behöver ta till vattnet.Som ger dig näring att växa. En stadig stam tar då höjd uppåt. Den ståtliga kronan kommer sakta vaja i vinden.
-
Jag tar ansvar
För min tid här på jorden. Varje sekund jag är vid liv.Varje andetag. Jag tar ansvar i vinden som blåser håret framför mina ögon.I regnet som faller och blöter jorden.Under morgnarna som skaver. Jag tar ansvar i solen som lyser upp berget.I gruset som knastrar under mina skor.På vandringen uppför. Jag tar ansvar i sorgerna, besvikelserna …
-
Vandringen börjar före gryningen
Mörkret liksom tystnaden,är kompakt. Den enda rörelsen är stegen. Det enda ljudet är gruset under fötterna. Allt annat är stilla. Lutningen går uppåt.När det är som brantast kommer illamåendet.Tunn luft gör det svårt att andas.Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt. Blicken är fäst mot marken, pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet. När förändringen väl kommer, sker…
-
En ny början
Blir stilla.Stannar upp.Ångest som rider natten.Natt blir dag som blir natt.En läkande sorg som är så svår att nå.Smärtsam att ta i.Som är alltings slut,som är dörren till en ny början.
”Vad underbart det är att ingen behöver vänta på att börja förändra världen”
Anne Frank
Suzanne Hegert-Sörnäs 