Denna sommar 2020 när inget är som vanligt. Och ändå är det som alltid. Solen. Vinden. Havet. Längtan efter mer tid. Viljan att hålla kvar nuet. Sommardagar som flyr alltför fort. Vi har valt att hålla oss lite på vår kant i år. I sommarhuset på ön, vi tillsammans med de vuxna barnen som stannat…
Sommarmorgon. Daggen ligger kvar i gräset och vindarna är något svala men löftesrika. Det kommer bli en varm dag. Det är fåglarnas stund och min. Vinden och stillheten. Mina andetag och kroppen som sakta väcks till liv. Långsamt och mjukt. Jag gör min yoga i mjuka sockor och i min rosa pyjamas. Känner mig långt…
Ett trassligt rotsystem.Tunna trådar i ständigt sökande efter fuktig jord.Sköra stjälkar som lätt bryts i vinden. Bara du vet vilken väg du behöver ta till vattnet.Som ger dig näring att växa. En stadig stam tar då höjd uppåt. Den ståtliga kronan kommer sakta vaja i vinden.
För min tid här på jorden. Varje sekund jag är vid liv.Varje andetag. Jag tar ansvar i vinden som blåser håret framför mina ögon.I regnet som faller och blöter jorden.Under morgnarna som skaver.Jag tar ansvar i solen som lyser upp berget.I gruset som knastrar under mina skor.På vandringen uppför.Jag tar ansvar i sorgerna, besvikelserna och i…
Mörkret liksom tystnaden,är kompakt. Den enda rörelsen är stegen. Det enda ljudet är gruset under fötterna. Allt annat är stilla. Lutningen går uppåt.När det är som brantast kommer illamåendet.Tunn luft gör det svårt att andas.Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt. Blicken är fäst mot marken, pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet. När förändringen väl kommer, sker…
Blir stilla.Stannar upp.Ångest som rider natten.Natt blir dag som blir natt.En läkande sorg som är så svår att nå.Smärtsam att ta i.Som är alltings slut,som är dörren till en ny början.
Så länge odlades myten. Om henne den starka.Hon som klarar allt och bär världen i sina händer.Den kloka.Eftertänksamma.Hon som är ditt stöd.Det var hon själv som gav myten näring.Lät den växa till en sanning för alla att tro på.Att hålla fast vid.Tills hon föll.Du såg på med förvåning.Tills hon lät dig förstå att allt var…
Så hände det i början av maj.När våren var som vackrast.I det stora konferensrummet med utsikt över hela Stockholm,kunde jag inte sluta gråta.Det var i början av maj jag tog slut.Jag var övertrasserad med råge.Samla upp.Läka.Börja om.
Augustihimlen är svartprickig. Flygmyrorna tränger sig in i huset. På golvet, på möblerna och i fönstren. Morgonen efter är de helt borta. Samma eftermiddag mulnar det på och den kvällen kommer regnet. På natten blåser det upp till storm. Hängmattan fylls med vatten, det forsar i stuprännorna och blomkrukorna svämmar över. Det var hösten som kom.
Varje dag, en ny dag.Som släcks när solen går ner.Och föds på nytt igen.Nästa morgon. Om och om igen.Sommar blir till höst, blir till vinter,blir till vår,som blir en ny sommar. Vi vet att inget varar för evigt. Att det som nyss föddes kommer dö. Förändring kan göra ont.Kan vara utplånande.Även befriande.Nydanande.En möjlighet att börja om. Hela…
