För min tid här på jorden. Varje sekund jag är vid liv.Varje andetag. Jag tar ansvar i vinden som blåser håret framför mina ögon.I regnet som faller och blöter jorden.Under morgnarna som skaver.Jag tar ansvar i solen som lyser upp berget.I gruset som knastrar under mina skor.På vandringen uppför.Jag tar ansvar i sorgerna, besvikelserna och i … Fortsätt läsa Jag tar ansvar
Författare: Suzanne Hegert-Sörnäs
Vandringen börjar före gryningen
Mörkret liksom tystnaden,är kompakt. Den enda rörelsen är stegen. Det enda ljudet är gruset under fötterna. Allt annat är stilla. Lutningen går uppåt.När det är som brantast kommer illamåendet.Tunn luft gör det svårt att andas.Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt. Blicken är fäst mot marken, pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet. När förändringen väl kommer, sker … Fortsätt läsa Vandringen börjar före gryningen
En ny början
Blir stilla.Stannar upp.Ångest som rider natten.Natt blir dag som blir natt.En läkande sorg som är så svår att nå.Smärtsam att ta i.Som är alltings slut,som är dörren till en ny början.
Så länge odlades myten.
Så länge odlades myten. Om henne den starka.Hon som klarar allt och bär världen i sina händer.Den kloka.Eftertänksamma.Hon som är ditt stöd.Det var hon själv som gav myten näring.Lät den växa till en sanning för alla att tro på.Att hålla fast vid.Tills hon föll.Du såg på med förvåning.Tills hon lät dig förstå att allt var … Fortsätt läsa Så länge odlades myten.
Övertrasserad
Så hände det i början av maj.När våren var som vackrast.I det stora konferensrummet med utsikt över hela Stockholm,kunde jag inte sluta gråta.Det var i början av maj jag tog slut.Jag var övertrasserad med råge.Samla upp.Läka.Börja om.
Omvandlingen sker över en natt
Augustihimlen är svartprickig. Flygmyrorna tränger sig in i huset. På golvet, på möblerna och i fönstren. Morgonen efter är de helt borta. Samma eftermiddag mulnar det på och den kvällen kommer regnet. På natten blåser det upp till storm. Hängmattan fylls med vatten, det forsar i stuprännorna och blomkrukorna svämmar över. Det var hösten som kom.
Varje dag, en ny dag.
Varje dag, en ny dag.Som släcks när solen går ner.Och föds på nytt igen.Nästa morgon. Om och om igen.Sommar blir till höst, blir till vinter,blir till vår,som blir en ny sommar. Vi vet att inget varar för evigt. Att det som nyss föddes kommer dö. Förändring kan göra ont.Kan vara utplånande.Även befriande.Nydanande.En möjlighet att börja om. Hela … Fortsätt läsa Varje dag, en ny dag.
Samtalet
Vad är det att mötas?Att mötas i samtalet. På riktigt.Skala alla lager.Som en våg. Orden böljar.Ner till kärnan. Där det äkta finns.Det som är du, det som är jag.
Så kommer den dagen
Dagen då det är dags att fara. Det är dött men inte ännu begravet. Det kommer att ta flera år. Vår resa tillsammans slutar här. Äntligen får vi ta av vid nästa vägskäl. Åt varsitt håll. Till att bli de vi behöver vara nu.
Ett bortglömt land
Nu närmar vi oss tiden när allt snart är förbi. Brofästena är på väg att lossna. Ilska och vemod turas om att ligga på första plats. Våra minnen är ingen garant för att vi verkligen hände. Bevisen ligger bara kvar i molnet. Regn och blåst sliter i parasollet som borde tagits ner för flera veckor … Fortsätt läsa Ett bortglömt land
Vägen hem 