Jag säger bara, tänk om det blir så här …

rain-791893_1280

Tänk om det inte blir någon sommar i år? Tänk om vi bara får ett par riktiga högsommardagar i slutet av augusti, då det ändå nästan är höst.

Jag säger bara, tänk om det blir så ….

I så fall ska jag baka mycket bröd och njuta av doften, sova länge på morgonen och slippa svettas mellan lakanen. Jag ska elda i kaminen (eftersom jag har tur att äga en sådan), jag ska klä mig i bästa gummistövlarna och ta långa promenader på regnvåta grusvägar. Titta på havet som stormar. Mysa i tv-soffan på kvällarna och laga te tillsammans med mina tonårsdöttrar.

Och fast jag kommer att sakna solen varje dag den inte värmer och gnälla lite över att himlen är mer grå än blå,  så ska jag påminna mig om att vi lever i den bästa av världar. Vi bor i ett land där vi är fria, mätta och varma även när det regnar. Vi bor i ett land där min hund har det bättre än barn i vissa delar av världen. Vi bor i ett land där jag inte har behövt se mina döttrar giftas bort som små barnbrudar. Vi bor i ett land där planen som flyger över mitt hus är på väg till sköna semestermål, inte är på väg att släppa en bomb över min by, eller grannens. Vi bor i ett land där en regnig sommar gör oss olyckliga.

Det ska jag tänka på om hela sommaren regnar bort. Och gör den inte det ska jag njuta ännu mer över de vackra dagarna, solen, det fria livet och över privilegiet över att få vara en del av allt det. För att ha haft turen att dra en av de få vinstlotterna i livslotteriet.

World White Web

human-hand-back-pichuman-hand-front

Att den vita normen dominerar, förvånar väl knappast någon. Men att den på webben är så totalt dominant trodde i alla fall inte jag.  Måste erkänna att jag heller inte reflekterat över det tidigare. Normer är ofta så djupt rotade i oss att vi ibland inte ens märker att de visar en skev bild av verkligheten. Därför är Johanna Burais kampanj så viktig.

Hon har genom sitt examensarbete på Beckmans designhögskola uppmärksammat hur vita sökresultaten är på Google. Sök på hand och du får upp idel vita händer. Hennes kampanj heter World White Web och syftar till att färglägga och ge en mer nyanserad bild av Google. En mänskligare bild.

Via kampanjsidan kan du dela händerna i sociala media och på bloggar, förhoppningsvis påverkas sökresultaten i framtiden.  Men det gör mer än så, det påverkar och uppmärksammar hur fast vi alla sitter i stereotyper och normer för hur vi tror att vi ska se ut och vara.  Förhoppningsvis blir det här en väckarklocka för dig och mig, och alla andra. En väckarklocka som gör att vi blir lite mer uppmärksamma på stela normer och gamla stereotyper.

 

Hjälp jag har idétorka!

inga_ideer

Ibland står det helt stilla. Stiltje. Inte en enda idé. Skrivkramp. Tomhet. Nada. Det händer  alla då och då.  Stressen stiger. Kanske väntar en beställare på att du ska leverera.  Eller kollegan.  Du har en deadline som rusar mot dig med stigande hastighet.  Paniken växer.

Men det är nu du ska släppa allt, gå från datorn och helst ut i ett annat rum. Det finns nämligen bot. Trix som får hjärnan att tänka i oväntade banor och som rör om i din inre gryta. Jag lovar att det sätter igång dig samtidigt som du har roligt.

Någon av dessa brukar funka för mig:

1. Hur många olika sätt att använda en tegelsten kan du komma på? Den här övningen är nog en av de äldsta och vanligaste kreativitetsövningarna, men väldigt effektiv. Sätt en klocka om du vill och försök komma på så många användningsområden som möjligt.  Se till att verkligen tänka utanför din box. Alltså försök att komma på något mer än olika slags bokställ :). När du tröttnar på tegelstenen, ta något annat. En vattenslang, ett cykeldäck, en pall eller varför inte en citron! Du kanske inte löser världsproblemen men jag lovar att du friskar upp kreativiteten och att tankarna drar nya spår i hjärnan.

2. Tänk bak och fram!
Alltså gör tvärt om.  Har du kört fast i en uppgift börja med det som du absolut inte skulle börja med. Börja med slutet, resultatet. Hitta på ett resultat och tänk bakåt. Vad har lett till det här resultatet? Vandra bakåt i tankarna. Kanske ger det inte dig de svar du behöver, men kreativiteten sätter fart. Jag lovar! Eller så kommer du faktiskt på något som du kan ha användning för.

3. Brainstorma med dig själv.
Skriv ner det första ordet du kommer på och låt tankarna vandra fritt. Skriv bara ord efter ord. Tillslut blir de meningar. Antingen håller du dig inom ditt område, din utmaning eller så låter du tanke och hand flöda fritt. Det här använder jag ofta när jag får skrivkramp eller ska komma igång med en helt ny uppgift. Då kallar jag det för att fulskriva. Jag börjar associera fritt kring det jag ska skriva om och så småningom bildas det vettiga ord och meningar som jag faktiskt kan använda.

4. Gå ut!
Ta en promenad eller en joggingtur om du gillar det. Välj gärna en tur där inte för mycket distraherar. En promenad mitt i stan under lunchrusning funkar kanske mindre bra. Gå raskt och försök att släppa tankarna fritt. Fokusera inte på någonting. När du väl kommer in i ett tempo som din kropp gillar då börjar det hända saker. Bilder och idéer tar form. Helt nya perspektiv på problem visar sig och förhoppningsvis även lösningar du inte tänkt på tidigare. Ha med något att skriva på, kanske inte när det flödar som mest, men när du tänkt färdigt. Eller så fort du kommit tillbaka in igen. På mig själv har jag nämligen märkt att dessa supertankar jag får under promenader eller joggingturer, tenderar att krypa tillbaka in i hjärnans mörkaste vrår bara en kort stund efter att jag kommit in.

Det finns ett oändligt antal med knep för att sätta igång kreativiteten. Funkar inte någon av dessa på dig, finns det både böcker och andra  bloggar med fler trix. De här fyra är däremot  mina favoriter som jag gärna delar med mig av. Och som i stort sätt alltid funkar på mig.

Det finns inga genvägar

20150420_142342

Ord böjs och skruvas. Pusslas och trasslar i varandra.  Skrivandet är ett hantverk med egna metoder och knep. Det  finns inga genvägar, varenda stavelse ska kännas. Tillslut är jag nästan på väg att ge upp. Orden fladdrar som de vill, hamnar fel och är bångstyriga.

Men så en liten ljusning. Ett par ord hakar i varandra och börjar dansa i takt. Och ett par till. Fingrarna spelar vals på tangentbordet. Sakta formas ett  böljande flöde. För att till slut landa i någon slags meningsfullhet. Ett budskap.

 

Att välja förändring

20130826_105337

Förändra. Att välja förändring.
Ibland går det lätt, det är som att bli skjutsad framåt av en lätt vårvind.
Som när du får en ny frisyr. Eller målar om sovrummet. Kanske möter du kärleken. Förändringens vindar blåser dig framåt. Det kittlar av nyhetens behag.

Men det blåser inte alltid medvind. Ibland får du huka dig lite och det kan vara segt. Som att ändra maten på julbordet. Eller byta plats vid fikabordet på jobbet. Fast efter att ha småstångats lite grann brukar det gå fint.

En förändring kan vara som en virvelvind. Som när ett barn föds. Ett tillstånd förändras. En mamma föds också. Och en pappa. En omtumlande resa då livet stannar upp ett ögonblick för att sedan ta oss på vårt livs åktur.

Vissa förändringar blåser oss uppåt. För att vi vill något. Det kan vara en guppig tur innan vi landar i det nya. Som att byta jobb. Det kan vara läskigt, men ”spännande-läskigt”. Och roligt.

Att välja förändring kan också vara mycket smärtsamt. Som att ändra ett liv. Gräva upp grenverk som sitter intrasslade i varandra sedan många år. Inga genvägar går att ta. Varje pinne måste pillas loss. En taget tills grenväven släpper taget och glider isär. Och det gör så ont. Ändå är det ett medvetet val.

Att våga välja förändring kräver alltid mod. Det okända är vanligtvis ganska obehagligt. Även de små lätta förändringarna kräver minst ett beslut om något vi inte vet något om. Stora förändringar kräver stora beslut och mycket mod för att medvetet kliva rakt ut i det obehagligt okända. Stundtals paralyserar rädslan men ändå drivs vi framåt. Det blir en paradox.

Men liksom historiens upptäckare av de stora kontinenterna drivs vi av att se bortom vår egen horisont. Både i det lilla och i det stora. Längtan efter att gå framåt, utvecklas och få veta mer om livet ger nästan alltid någon slags utdelning. Kanske inte genast, men efter en tid. För att om alternativet är att för alltid sitta fast, är det så mycket otäckare än att kliva rakt ut i det okända.