Godmorgonyoga

Sommarmorgon. Daggen ligger kvar i gräset och vindarna är något svala men löftesrika. Det kommer bli en varm dag. Det är fåglarnas stund och min. Vinden och stillheten. Mina andetag och kroppen som sakta väcks till liv. Långsamt och mjukt. Jag gör min yoga i mjuka sockor och i min rosa pyjamas. Känner mig långt från svettiga yogastudior i stan. Men så närvarande i i nuet och i kroppen. Njuter.

Det gör däremot inte tornsvalorna som mer och mer aggressivt bevakar sina ungar som bor under vår takås. Jag låter dem hållas när de swishar ovanför mitt huvud och ber dem att få låna plätten på gräset en stund. De lyssnar inte. När jag sitter i min avslutande meditation och bara är ett med min andning får de helt nog och tar några vändor nära min hjässa. När jag känner vinddraget från den mest aggressiva av dem inser jag att det är dags att flytta på mig. Vi lever här tillsammans och nu har de fått mer än nog av mig. Helt ok:)

Namaste.

Jag tar ansvar

För min tid här på jorden. 
Varje sekund jag är vid liv.
Varje andetag.

Jag tar ansvar i vinden som blåser håret framför mina ögon.
I regnet som faller och blöter jorden.
Under morgnarna som skaver.

Jag tar ansvar i solen som lyser upp berget.
I gruset som knastrar under mina skor.
På vandringen uppför.

Jag tar ansvar i sorgerna, besvikelserna 

och i den stilla skymningen som läker.

Jag tar ansvar på natten och på dagen.

Och där möts vi. 

Mitt i det som är på riktigt.