Hallå generationskamrat! Alltså du som är född på 1960- eller 70- talet. Eller det spelar egentligen ingen roll vilket årtionde du är född, ålder och generationstillhörighet handlar mer om igenkänning och hur man identifierar sig själv.

Oavsett, så har du säkert någon slags relation till att vara uppkopplad eller inte uppkopplad. Det är helt olika hur vi väljer att förhålla oss till den digitala världen. Men ett är helt säkert, den här är för att stanna. Vad vi än tycker så är digitaliseringen ett faktum och vi måste förhålla oss till det. Liksom de flesta i min omgivning tycker jag för det mesta att det är spännande och roligt.  Visst ojar jag mig också över hur tonåringarna försvinner i sina smartphones. Och jag tror som många andra att balans är bäst. Det vill säga att kunna växla mellan att vara uppkopplad och frånkopplad. Att kunna lägga ner sin smartphone och vara analog med sin omgivning.

Men du som förfasar dig och helst vill slippa höra ordet digitalisering. Jag vet att du finns ;). Dina intentioner är goda och måhända tycker du att det är obehagligt hur framtiden rusar mot oss. Vilket stundtals också kan vara svindlande. Men det behöver inte vara av ondo. Det handlar om hur vi väljer att möta den. Antingen stannar vi upp i skräck och låter den digitala tekniken ta makten över oss. Eller, så tar vi efter bästa förmåga makt över tekniken. Med det menar jag inte att vi alla ska bli ingenjörer eller sociala mediaexperter. Jag menar bara att var och en, efter egna förutsättningar och behov, tar till vara de möjligheter som ges. För möjligheterna finns och de är stora. Så även flexibiliteten.

Sociala media gör att du lika självklart kan interagera med en person i Seoul eller Toronto, som med dina arbetskollegor i samma stad du själv bor i. Du kanske upptäcker att du har mer gemensamt med en likasinnad i Buenos Aires än med grannen i huset bredvid. Plötsligt ligger hela världen för dina fötter vare sig du vill eller inte. Relationer skapas mellan kontinenter och affärer görs varje sekund på internet. Idéer delas, nya uppstår och möten sker mellan människor som aldrig annars hade möts. Allt det här är numer en självklar del av vår vardag. Det är en värld i förändring och det påverkar oss alla.

Miljön då? Hållbarheten? Sysselsättningen? Gör inte den digitala tekniken att allt håller på att gå åt skogen? Så behöver det inte vara. Det beror helt på hur vi väljer att använda teknikens möjligheter. Rätt utnyttjad kan den digitala tekniken hjälpa oss att förändra sättet vi ser på arbete, pengar och resurser. Med en skenande miljöskuld till vår planet kommer vi i framtiden att vara tvungna att dela med oss till varandra. Utan att här gå in på konkreta fakta, finns idag redan långsiktigt tekniskt hållbara lösningar som, rätt använda, är både klimatsmarta och relevanta för dagens människor. Och för det hållbara samhället.
Men det här är förstås inte gjort på en kafferast. Vårt västerländska samhälle bygger på ekonomiska system med sina rötter i den industriella revolutionen vid förra sekelskiftet. Det som pågår nu är en lika stor samhällsomvälvning som det var då. Kanske till och med större. Och det är absolut en utmaning att möta det nya. Näringslivet har stora utmaningar framför sig för att kunna möta den digitala konkurrensen.

Vad du ser och irriterar dig på hos dina tonåringar är inget du kan sätta stopp för. Mer än att för ögonblicket be dem lägga från sig mobilen vid middagsbordet till exempel. För medan vi i vuxen ålder har fått lära oss att interagera via sociala media och att använda den digitala tekniken, har våra barn fått de digitala redskapen mer eller mindre redan med modersmjölken. Det gör att vi har en hel generation på tillväxt som kommer ha en erfarenhet och en beredskap för att möta den digitala framtiden, på ett sätt som vi inte har haft. Då menar jag inte det rent tekniska, utan ur ett sociokulturellt perspektiv.

Dina ungdomar är framtidens makthavare. Förhoppningvis tar de oss vidare mot en hållbarare och mer rättvis värld. För den möjligheten kommer dom att ha och förutsättningarna för det skapas just nu.

Och jag tror faktiskt att vi alltid kommer att vilja ut i naturen, till fågelsång och porlande bäckar. Lugn och stillhet. Vi kommer att vilja kramas på riktigt och äta närodlat. Det ena betyder inte det andras undergång, vi kommer att kunna och behöva vara både digitala och naturnära. Vi kommer att välja mobilfria stunder och platser för att andas och stressa ner. Men det jag vill säga är, att lösningen inte är att blunda och sätta likhetstecken mellan digitalisering och mänsklighetens förfall. Det handlar om hur vi tillsammans väljer att skapa vår framtid.