Det rister till

Det är döden som passerar.
När även denna vår träden blommar.
Liksom den förra.
Liv på varje gren, i varenda liten cell.
Andas med oss i vår gemensamma väv.
Vi håller andan.
Stannar upp och vet vem som har sista ordet.
Skakar om och får oss på knä.
Tills det börjar om.
Alltid i förändring.
Träden kommer att blomma nästa år igen.
Och nästa.
För så är det i en evig början och ett evigt slut.
I allt detta är vi tillsammans.

Vandringen börjar före gryningen

Mörkret liksom tystnaden,
är kompakt. 
Den enda rörelsen är stegen. 
Det enda ljudet är gruset under fötterna. 
Allt annat är stilla.

Lutningen går uppåt.
När det är som brantast kommer illamåendet.
Tunn luft gör det svårt att andas.
Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt.

Blicken är fäst mot marken, 
pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet.  

När förändringen väl kommer, 
sker det på ett ögonblick.
Gryningen smyger upp bakom ryggen.
Ljuset överrumplar. 
Jag tappar fart men vågar se upp. 
Solen lyser över hela berget.
Och på alla berg runtomkring.

Vyn borde ta andan ur betraktaren. 
Det gör den för ett ögonblick.
För att sedan visa sig vara lika skrämmande som skön.
Rädslan tar sitt grepp. 
Jag blundar för att efter ett tag kisa mot ljuset som blottlägger allt.

Nästan framme vilar jag mig mot en sten.
Öppnar ögonen lite till.
Toppen är inom räckhåll,
men jag lutar mig nog här en stund först. 
Stannar upp och låter allt bero.
Det är bra nu. 

Varje dag, en ny dag.

Varje dag, en ny dag.
Som släcks när solen går ner.
Och föds på nytt igen.
Nästa morgon. Om och om igen.
Sommar blir till höst, 
blir till vinter,
blir till vår,
som blir en ny sommar.

Vi vet att inget varar för evigt. 
Att det som nyss föddes kommer dö. 

Förändring kan göra ont.
Kan vara utplånande.
Även befriande.
Nydanande.
En möjlighet att börja om.

Hela livet förhåller vi oss till början och slut. 
Till nya morgnar, nya somrar. 
Till längtan efter kärlek.
Till vardagar som ibland tvingar oss att bara hålla ut.
Till förlust och bottenlös sorg.
Till att allt börjar om. 
Till att allt hela tiden förändras.

I nöd och lust genom hela livet.