Vandringen börjar före gryningen

Mörkret liksom tystnaden,är kompakt. Den enda rörelsen är stegen. Det enda ljudet är gruset under fötterna. Allt annat är stilla. Lutningen går uppåt.När det är som brantast kommer illamåendet.Tunn luft gör det svårt att andas.Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt. Blicken är fäst mot marken, pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet.   När förändringen väl kommer, sker…

Övertrasserad

Så hände det i början av maj.När våren var som vackrast.I det stora konferensrummet med utsikt över hela Stockholm,kunde jag inte sluta gråta.Det var i början av maj jag tog slut.Jag var övertrasserad med råge.Samla upp.Läka.Börja om.