Nu närmar vi oss tiden när allt snart är förbi.

Brofästena är på väg att lossna.

Ilska och vemod turas om att ligga på första plats.

Våra minnen är ingen garant för att vi verkligen hände.

Bevisen ligger bara kvar i molnet.

Regn och blåst sliter i parasollet som borde tagits ner för flera veckor sedan.

Trötta löv virvlar runt mina gummistövlar.

Det är då jag får syn på det genom grenverket.

Landet under syrenen.

En ring av vackra stenar.

En slipad glasbit i mitten.

En liten plåtask.

Landet som ingen har besökt på flera år.

Finns kvar.

Här och inom alla som varit små.

Jag lämnar det som det är.

Och minns dagar då glittrande pärlor färgade min dag.