Fälten är gula. Av solen svedda. Gyllene strån vajar i vinden. Ljuset är vitt. Sommaren är i sitt esse.  Vägen går spikrakt nedåt. Ett enda krön. Sedan öppnas oändligheten. Horisonten. Som en tunn linje mellan olika blå element.

I söder omfamnas jag av den mäktiga klintens karga trygghet. Mot norr sträcker sig stranden med lena vita stenar som vill mig väl.

Jag är nu. Mitt i. På livets stora platå. Stannar upp. Allt som varit och allt som kommer, är nu. Känner mig stark. Ser ut över havet. Solen värmer min rygg. Liv.