Sommarmorgon. Daggen ligger kvar i gräset och vindarna är något svala men löftesrika. Det kommer bli en varm dag. Det är fåglarnas stund och min. Vinden och stillheten. Mina andetag och kroppen som sakta väcks till liv. Långsamt och mjukt. Jag gör min yoga i mjuka sockor och i min rosa pyjamas. Känner mig långt från svettiga yogastudior i stan. Men så närvarande i i nuet och i kroppen. Njuter.

Det gör däremot inte tornsvalorna som mer och mer aggressivt bevakar sina ungar som bor under vår takås. Jag låter dem hållas när de swishar ovanför mitt huvud och ber dem att få låna plätten på gräset en stund. De lyssnar inte. När jag sitter i min avslutande meditation och bara är ett med min andning får de helt nog och tar några vändor nära min hjässa. När jag känner vinddraget från den mest aggressiva av dem inser jag att det är dags att flytta på mig. Vi lever här tillsammans och nu har de fått mer än nog av mig. Helt ok:)

Namaste.