Ångest som rider natten.
En läkande sorg som är så svår att nå.
Smärtsam att nudda vid.
Som är alltings slut,
som är dörren till en ny början.
Ångest som rider natten.
En läkande sorg som är så svår att nå.
Smärtsam att nudda vid.
Som är alltings slut,
som är dörren till en ny början.
Det är döden som passerar.
När även denna vår träden blommar.
Liksom den förra.
Liv på varje gren, i varenda liten cell.
Andas med oss i vår gemensamma väv.
Vi håller andan.
Stannar upp och vet vem som har sista ordet.
Skakar om och får oss på knä.
Tills det börjar om.
Alltid i förändring.
Träden kommer att blomma nästa år igen.
Och nästa.
För så är det i en evig början och ett evigt slut.
I allt detta är vi tillsammans.