Våga tappa bort dig i mellanrummen, de glipor i livet som stundtals tar dig ur kurs. Möt oron med djupa andetag och låt vinden ta dig med till den plats du just nu ska vara på. Där du ska landa i dig själv.

Våga ta dig tiden att stanna där så länge du behöver. När stressen, tristessen eller melankolin kommer, acceptera deras närvaro. Och försök, i stället för att rusa, luta dig tillbaka och vänta in.

Gör du det kommer du att veta när det är dags att resa dig och gå vidare. Kanske går du då mot något helt nytt eller mot något som du redan känner väl, vars tid inte varit förrän nu. Oavsett är du på väg igen.