Kategori: läsa

Jag älskar att skriva. Pränta ner bokstäver som blir ord. Den hisnande känslan att formulera en fin mening känns lika fantastisk oavsett om jag skriver för hand eller så här på tangentbord. Så har det alltid varit.

Jag började skriva innan första klass och har aldrig slutat. Otaliga är anteckningsböckerna, dagböckerna, blocken och på senare år även filerna i datorn med berättelser, noveller, artiklar, krönikor, essäer, poem och mina bokprojekt. Ett antal noveller och två romaner. Den ena en thriller som ligger mer eller mindre färdigskriven men helt oredigerad. Den andra mer åt feelgood hållet, men inte helt klar.

Så har jag diktboken som jag faktiskt såg till att ge ut på BoD. Inte för att jag tänkte att det skulle bli en storsäljare. Mer för att den bara kom till mig. Dikterna fanns där och pockade på, de ville bli skrivna och lästa.

Så efter ett antal vändor med korrigeringar, redigeringar och synpunkter från älskade läsare i familjen så bestämde jag mig för att ge ut den. Det är jag så glad för.

Det blev ingen storsäljare och jag har inte heller försökt att få ut den. Fullt tillräckligt för mig är att de som har läst kommer till mig och berättar hur berörda de blev av texterna. Det räcker för mig och jag är så tacksam.

Fortfarande ligger skrivandet och kliar i mig. Ord som vill ut, vill bli till stavelser, satser och sammanhang. Skapa mening för mig som skriver och för dig som läser. Ändå kan det vara så svårt. Orden fastnar på vägen. Liksom stockar sig. Ibland trängs de så att inget kommer fram. Som idag. Då är det att bara sätta sig och låta det flöda. Eller fulskriva.

Så började faktiskt denna text. Skrev ner det första som ploppade fram. Sedan fick det bli som det blev. Inte helt snurrigt ändå nu när jag läser igenom.

Men drömmen med mitt skrivande är ändå att skriva något som blir en stor succé. Det måste jag erkänna. Bli utgiven på ett förlag som håller i PR turné och annat. Drömmen är att skriva något som dansar och sjunger för den som läser.

Något som börjar i dova bastoner som eskalerar mot kraftfulla pukor och slagverk. Trumpeter. För att i sedan falla ner i en mjuk violin som klättrar upp mot ett klart och vackert pianospel. Läsaren ska förundrat hänga med och beröras. Känna glädje och sorg. Emellanåt få vila i vemod.

Så vill jag kunna skriva. Men just nu hittar jag inte orden eller snarare så trängs de med varandra och blir inget meningsfullt. Men kanske att det får vara så just nu.