Suzanne Hegert-Sörnäs

Etikett: klimat

  • Keep calm and do yoga

    Keep calm and do yoga

    Ja, det är lite så jag känner. Allt går åt fel håll just nu. Klimatet verkar alla ha glömt bort. Som om det var en kris som kom och passerade. Som pandemin. Nu brinner det överallt i världen.

    Stora mansbebisar tar makten och vill dela upp världen mellan varandra. Tala om hur vi ska leva våra liv. Definiera oss. Och själva kamma hem storkovan och bli allt rikare. Samtidigt som det är de redan mest utsatta i världen som drabbas hårdast.

    Kan inte någon bara sätta punkt för galenskapen. Så att vi i lugn och ro får ta itu med klimatet som blir allt varmare och hotar livet så som vi känner det här på jorden. Även mansbebisarnas.

    Men historien upprepar sig om och om igen. Så kommer säkert ske även i framtiden. Allt i ständig förändring. Efter ljus kommer mörker, kommer ljus, kommer mörker, kommer ljus.

    Så länge mänskligheten nu klarar att överleva sig själv. Just nu verkar det ganska dystert.

    För att stilla mitt eget sinne landar jag på yogamattan. För att det är det enda jag kan göra just nu. Landa i mig. Andas in och ut. Följa kroppens rörelser. Andas. Mjukna och acceptera. Genom att bli vän med mig själv gör jag också mitt bästa för en bättre värld.

    Jag är långt ifrån perfekt men försöker leva som jag lär. Som att stå upp för det jag tror på och bidra med det jag kan för att skapa en tryggare och säkrare värld att leva i. Jag försöker värna om allt levande och gör mitt bästa för att minska mina egna klimatavtryck.

    Yogan gör det lättare för mig att vara människa. Att stå ut med vad min egen art ställer till med. Att acceptera det som gör ont och tänka att allt passerar. Även det som värker. Allt är i ständig förändring och den dag kommer då förändringen är till det bättre.

  • Avslutar sommaren med en orubblig tro på människan

    Avslutar sommaren med en orubblig tro på människan

    Jag har äntligen sommar i hela kroppen. Semestern går mot sitt slut, men inte förrän nu i dagarna har den där skönt avkopplande känslan infunnit sig. När jag skriver detta har just århundradets åskväder dragit förbi under natten som gått. Nu är det varmt, kvavt och soldiset värmer gräset som ångar av fukt. Det är augusti och lugnet råder här på gården som fram tills för ett par dagar sedan varit full av gäster.

    Men denna sommar har i ett vidare perspektiv varit full av oro och kriser. Säkerhetskriser här på hemmaplan som underblåses av det parti som samarbetar med regeringen. Som uttalar sig fientligt och hotfullt mot oliktänkande. Att bränna böcker kan aldrig vara en mänsklig rättighet i yttrandefrihetens namn, inte så länge det kränker, skapar osäkerhet och rädsla hos vanligt folk.

    Klimatkrisen som ytterst få verkar ta på riktigt allvar har orsakat dödliga värmeböljor runt om i världen. Här hemma har vi haft vad som verkat vara en rätt normal svensk sommar avseende temperatur och nederbörd. Men skälet till detta är värmen i Sydeuropa som gjort att lågtrycken tagit en nordlig bana. Och förlåt om jag trampar någon på tårna, jag menar inte att vara dömande för jag tror att de flesta bara agerar tanklöst. Men det sticker i ögonen när folk utan att blinka flyger till värmen på semester och jagar sista-minuten resor för att det är så ”dåligt” sommarväder i Sverige. Flygplan släpper förutom växthusgas och koldioxid även ut vattenånga och kväveoxider, som på hög höjd också har stor effekt på klimatet. Vi borde därför välja våra flygresor med omsorg.

    Och kriget som fortgår i Europa ligger som en grym bakgrundskuliss till allt annat som sker på vår kontinent. Det tar fokus från viktiga frågor vi människor behöver fokusera på. Som att verka för en trygg och klimatsmart framtid för våra barn, verka för ett samhälle där alla har lika värde och att tillsammans möta de utmaningar mänskligheten står inför.

    Så plötsligt visar sig mitt land från sin bästa sida ända upp på regeringsnivå. I lördags firades kärleken och allas rätt att älska vem de vill, allas rätt att vara den man är. De vackra regnbågsflaggorna prydde min hemstad och prideparaden som gick genom Stockholm fullkomligt dundrade ur sig ett flödande och oemotståndligt kärleksbudskap. (Ovan nämnda parti har i vanlig ordning kränkt hbtq communityn i diverse inlägg i sociala medier, men deras osmakliga tonläge drunknade förhoppningsvis i paradens musik, dans, glädje och kärlek).

    Det får mig att hoppas och tro. Människan är i grunden god och vill gott. Vi vill alla leva i fred och frihet, det är också vägen framåt. Sommaren pågår i flera veckor till, men när det börjar bli dags att ta avsked och istället välkomna hösten kommer jag ta med mig just detta. Tron på människan och framtiden. För slutar vi tro har vi inget.

  • Vad underbart!

    Vad underbart!

    ”Tänk vad underbart att ingen behöver vänta en enda minut för att börja förändra världen”. Citatet lär komma från Anne Frank och när jag söker på nätet hittar jag inget som säger emot det. Men så klart kan jag inte vara helt säker eftersom jag inte dubbelkollat källan. Jag har läst ”Anne Franks dagbok”, men det var i tonåren så jag minns faktiskt inte om hon säger det i boken.

    Med allt detta sagt vill jag friskriva mig från eventuella felciteringar. Men oavsett om hon sagt det eller inte är det ord som får mig att lyfta. För så är det ju. Vi kan alla börja förändra. I det lilla. Eller i det stora för de som förmår.

    Bevisen är för många för att ignoreras, gör vi inget kommer livet på planeten inte vara sig lik inom bara några tiotal år. Kollapsade ekosystem och klimatförändringar som kommer göra delar av jorden nästintill omöjligt att leva på, är den framtid som kommer om vi inte gör mer. Många gör mycket, många gör lite grann, många ignorerar eller förmår inte av olika skäl. Men det finns även de som arbetar emot, som vägrar se och som bromsar upp den hållbara utveckling vi och vår planet behöver. För vår överlevnad. Det är med sorg jag ser hur Sverige backar på flera punkter. Landet som varit en förebild för andra går nu baklänges i utvecklingen, för en god framtid för våra barn.

    Det finns de som säger att det redan är för sent. Att klimatet redan nått sin tipping point. Men det finns också de som säger att vi har lite tid kvar. Och även om det är för sent kan vi fortfarande mildra effekterna av klimatförändringarna. Vi kan fortfarande värna om och hjälpas åt att omfamna den biologiska mångfalden. Jag väljer att se det som är positivt, att vi fortfarande kan påverka. Men då måste vi som Anne Frank intala oss att ”…ingen behöver vänta en enda minut…”

    Det börjar där vi själva står. Med våra egna liv. Vi kan påverka genom vilka val vi gör i vardagen. Genom att ta hand om oss själva. Göra våra liv mer hållbara genom att själva bli mer hållbara. Återhämta oss, stanna upp och se oss omkring. Vilken planet vill vi lämna efter oss?

    Vill vi kan vi engagera oss i någon organisation för klimat och miljö. Eller mänskliga rättigheter eftersom dessa går hand i hand. Ingen kan göra allt men alla kan göra lite.