Etikett: förändring

  • Keep calm and do yoga

    Keep calm and do yoga

    Ja, det är lite så jag känner. Allt går åt fel håll just nu. Klimatet verkar alla ha glömt bort. Som om det var en kris som kom och passerade. Som pandemin. Nu brinner det överallt i världen.

    Stora mansbebisar tar makten och vill dela upp världen mellan varandra. Tala om hur vi ska leva våra liv. Definiera oss. Och själva kamma hem storkovan och bli allt rikare. Samtidigt som det är de redan mest utsatta i världen som drabbas hårdast.

    Kan inte någon bara sätta punkt för galenskapen. Så att vi i lugn och ro får ta itu med klimatet som blir allt varmare och hotar livet så som vi känner det här på jorden. Även mansbebisarnas.

    Men historien upprepar sig om och om igen. Så kommer säkert ske även i framtiden. Allt i ständig förändring. Efter ljus kommer mörker, kommer ljus, kommer mörker, kommer ljus.

    Så länge mänskligheten nu klarar att överleva sig själv. Just nu verkar det ganska dystert.

    För att stilla mitt eget sinne landar jag på yogamattan. För att det är det enda jag kan göra just nu. Landa i mig. Andas in och ut. Följa kroppens rörelser. Andas. Mjukna och acceptera. Genom att bli vän med mig själv gör jag också mitt bästa för en bättre värld.

    Jag är långt ifrån perfekt men försöker leva som jag lär. Som att stå upp för det jag tror på och bidra med det jag kan för att skapa en tryggare och säkrare värld att leva i. Jag försöker värna om allt levande och gör mitt bästa för att minska mina egna klimatavtryck.

    Yogan gör det lättare för mig att vara människa. Att stå ut med vad min egen art ställer till med. Att acceptera det som gör ont och tänka att allt passerar. Även det som värker. Allt är i ständig förändring och den dag kommer då förändringen är till det bättre.

  • Vad underbart!

    Vad underbart!

    ”Tänk vad underbart att ingen behöver vänta en enda minut för att börja förändra världen”. Citatet lär komma från Anne Frank och när jag söker på nätet hittar jag inget som säger emot det. Men så klart kan jag inte vara helt säker eftersom jag inte dubbelkollat källan. Jag har läst ”Anne Franks dagbok”, men det var i tonåren så jag minns faktiskt inte om hon säger det i boken.

    Med allt detta sagt vill jag friskriva mig från eventuella felciteringar. Men oavsett om hon sagt det eller inte är det ord som får mig att lyfta. För så är det ju. Vi kan alla börja förändra. I det lilla. Eller i det stora för de som förmår.

    Bevisen är för många för att ignoreras, gör vi inget kommer livet på planeten inte vara sig lik inom bara några tiotal år. Kollapsade ekosystem och klimatförändringar som kommer göra delar av jorden nästintill omöjligt att leva på, är den framtid som kommer om vi inte gör mer. Många gör mycket, många gör lite grann, många ignorerar eller förmår inte av olika skäl. Men det finns även de som arbetar emot, som vägrar se och som bromsar upp den hållbara utveckling vi och vår planet behöver. För vår överlevnad. Det är med sorg jag ser hur Sverige backar på flera punkter. Landet som varit en förebild för andra går nu baklänges i utvecklingen, för en god framtid för våra barn.

    Det finns de som säger att det redan är för sent. Att klimatet redan nått sin tipping point. Men det finns också de som säger att vi har lite tid kvar. Och även om det är för sent kan vi fortfarande mildra effekterna av klimatförändringarna. Vi kan fortfarande värna om och hjälpas åt att omfamna den biologiska mångfalden. Jag väljer att se det som är positivt, att vi fortfarande kan påverka. Men då måste vi som Anne Frank intala oss att ”…ingen behöver vänta en enda minut…”

    Det börjar där vi själva står. Med våra egna liv. Vi kan påverka genom vilka val vi gör i vardagen. Genom att ta hand om oss själva. Göra våra liv mer hållbara genom att själva bli mer hållbara. Återhämta oss, stanna upp och se oss omkring. Vilken planet vill vi lämna efter oss?

    Vill vi kan vi engagera oss i någon organisation för klimat och miljö. Eller mänskliga rättigheter eftersom dessa går hand i hand. Ingen kan göra allt men alla kan göra lite.

  • Det rister till

    Det rister till

    Det är döden som passerar.
    När även denna vår träden blommar.
    Liksom den förra.
    Liv på varje gren, i varenda liten cell.
    Andas med oss i vår gemensamma väv.
    Vi håller andan.
    Stannar upp och vet vem som har sista ordet.
    Skakar om och får oss på knä.
    Tills det börjar om.
    Alltid i förändring.
    Träden kommer att blomma nästa år igen.
    Och nästa.
    För så är det i en evig början och ett evigt slut.
    I allt detta är vi tillsammans.

  • Vandringen börjar före gryningen

    Vandringen börjar före gryningen

    Mörkret liksom tystnaden,
    är kompakt. 
    Den enda rörelsen är stegen. 
    Det enda ljudet är gruset under fötterna. 
    Allt annat är stilla.

    Lutningen går uppåt.
    När det är som brantast kommer illamåendet.
    Tunn luft gör det svårt att andas.
    Smärtan i bröstet är ändå drivet framåt.

    Blicken är fäst mot marken, 
    pärlbandet vid horisonten har därför ännu inte nått sinnet.  

    När förändringen väl kommer, 
    sker det på ett ögonblick.
    Gryningen smyger upp bakom ryggen.
    Ljuset överrumplar. 
    Jag tappar fart men vågar se upp. 
    Solen lyser över hela berget.
    Och på alla berg runtomkring.

    Vyn borde ta andan ur betraktaren. 
    Det gör den för ett ögonblick.
    För att sedan visa sig vara lika skrämmande som skön.
    Rädslan tar sitt grepp. 
    Jag blundar för att efter ett tag kisa mot ljuset som blottlägger allt.

    Nästan framme vilar jag mig mot en sten.
    Öppnar ögonen lite till.
    Toppen är inom räckhåll,
    men jag lutar mig nog här en stund först. 
    Stannar upp och låter allt bero.
    Det är bra nu. 

  • Omvandlingen sker över en natt

    Augustihimlen är svartprickig. 
    Flygmyrorna tränger sig in i huset. 
    På golvet, på möblerna och i fönstren. 
    Morgonen efter är de helt borta. 
    Samma eftermiddag mulnar det på och den kvällen kommer regnet. 
    På natten blåser det upp till storm. 
    Hängmattan fylls med vatten, det forsar i stuprännorna och blomkrukorna svämmar över. 
    Det var hösten som kom.

  • Varje dag, en ny dag.

    Varje dag, en ny dag.
    Som släcks när solen går ner.
    Och föds på nytt igen.
    Nästa morgon. Om och om igen.
    Sommar blir till höst, 
    blir till vinter,
    blir till vår,
    som blir en ny sommar.

    Vi vet att inget varar för evigt. 
    Att det som nyss föddes kommer dö. 

    Förändring kan göra ont.
    Kan vara utplånande.
    Även befriande.
    Nydanande.
    En möjlighet att börja om.

    Hela livet förhåller vi oss till början och slut. 
    Till nya morgnar, nya somrar. 
    Till längtan efter kärlek.
    Till vardagar som ibland tvingar oss att bara hålla ut.
    Till förlust och bottenlös sorg.
    Till att allt börjar om. 
    Till att allt hela tiden förändras.

    I nöd och lust genom hela livet.