Ja, det är lite så jag känner. Allt går åt fel håll just nu. Klimatet verkar alla ha glömt bort. Som om det var en kris som kom och passerade. Som pandemin. Nu brinner det överallt i världen.
Stora mansbebisar tar makten och vill dela upp världen mellan varandra. Tala om hur vi ska leva våra liv. Definiera oss. Och själva kamma hem storkovan och bli allt rikare. Samtidigt som det är de redan mest utsatta i världen som drabbas hårdast.
Kan inte någon bara sätta punkt för galenskapen. Så att vi i lugn och ro får ta itu med klimatet som blir allt varmare och hotar livet så som vi känner det här på jorden. Även mansbebisarnas.
Men historien upprepar sig om och om igen. Så kommer säkert ske även i framtiden. Allt i ständig förändring. Efter ljus kommer mörker, kommer ljus, kommer mörker, kommer ljus.
Så länge mänskligheten nu klarar att överleva sig själv. Just nu verkar det ganska dystert.
För att stilla mitt eget sinne landar jag på yogamattan. För att det är det enda jag kan göra just nu. Landa i mig. Andas in och ut. Följa kroppens rörelser. Andas. Mjukna och acceptera. Genom att bli vän med mig själv gör jag också mitt bästa för en bättre värld.
Jag är långt ifrån perfekt men försöker leva som jag lär. Som att stå upp för det jag tror på och bidra med det jag kan för att skapa en tryggare och säkrare värld att leva i. Jag försöker värna om allt levande och gör mitt bästa för att minska mina egna klimatavtryck.
Yogan gör det lättare för mig att vara människa. Att stå ut med vad min egen art ställer till med. Att acceptera det som gör ont och tänka att allt passerar. Även det som värker. Allt är i ständig förändring och den dag kommer då förändringen är till det bättre.
Suzanne Hegert-Sörnäs 
Lämna en kommentar